Hjärnan är ett magiskt verktyg, men en mindre bra ledare.
Det är något som blivit tydligare för mig, speciellt dem senaste morgnarna som jag suttit och skrivit. Det här med att hitta dig själv kan ha så många olika betydelser.
Jag kan gå igenom några här:
På ett sätt är hjärnan som en dator som speglar och lagrar all information som är baserat på den miljö du befinner dig i.
Den drar med sig information från det förflutna och hjälper dig att ta beslut i ditt nuvarande liv.
Men allt de där, är en funktion av våran hjärna som ska hålla oss vid liv.
Baserat på det, så hade jag skapat roller som varierade beroende på vilka sammanhang- och vilka människor jag omgav mig med. Det tillkom med förhållningssätt, tankar, och mönster som aktiverades när jag gick in i någon av rollerna.
Detta är inte jag. Men ett jävligt bra sätt att överleva på.
Det är så hjärnan fungerar. Men det är inte jag.
Detta var något jag mer började komma fram till ju mer jag analyserade det här läget och förstod att det mer var någon form av överlevnadsmekanism mer än den jag är.
För det intressanta är ju, vem är du egentligen, bakom allt det?
Förlorar du dig i roller, och styrs av intryck från det yttre.
Så påverkar det hur du ser på dig själv, och hur du kan skapa ditt liv. Hemligheten är att gräva bort all skit som inte är du, men som du tränat in dig till att vara.
Skala av, nå fram till dig. Och börja lev utifrån det.
Och börja fråga den känslan:
Vad är livet för mig?
Vad tror jag på?
Vad vill jag?
Vad är viktigt för mig?
Vi går från ett system i hjärnan. Till att landa djupare inom oss.
Vi går från ett aktivt mönster, till att fördjupa oss i vår kärna som finns undermedvetet. Skiten finns där, det handlar om att blåsa liv i den lågan. Och se till att elden tar över, och till slut börjar värma dig, och ger dig föda. Till slut kan du bjuda in fler, till att ta del av vad din eld nu ger dig.
Alla ska vi få igång vår egna eld, och i det kunna inspireras av andra, få hjälp med att tända igång det, och hålla den levande.
Men aldrig ska vi endast förlita oss på dem källor av eld som är utanför, då din kraft kommer från att du håller din inre eld levande.
Hjärnan går att forma. Och du ska forma den på ett sätt som håller elden vid liv. Om du befinner dig i mörkret utan din eld, så kommer hjärnan lagra informationen kring den platsen och se till att du är kvar där. Därför är din hjärna en dålig ledare.
”Men är det inte så att hjärnan hjälper oss där ifrån efter som att vi tar oss ur det genom tankens kraft som sedan går över i handling?”
Jag tror vi har tillgång till mer drivkraft än så.
Hjärnan skapar system och ser till att vi förhåller oss till vad som är bekant. Är ditt system destruktivt, så kommer hjärnan se ett nytt system som MER destruktivt eftersom det fortfarande är obekant. Jag tror det är en kraft vi agerar på mer än en tanke. Kraften i hjärtat, den vi känner. Sanningen, den skiten som du vet att du egentligen sover på mer för varje dag som går av att du fortsätter att följa ett system som inte är ditt.
För vet att, när vi skapar ett liv som inte är vårat, så agerar vi fortfarande på tankar som ser till att vi fortsätter fullfölja det.
Medan, som sagt, känslan i hjärtat förblir obesvarad.
Agera på hjärtat. Och forma hjärnan därefter.
Allt gott, kompis.
Todays mathematics <3